bebisar, bebisar, bebisar!

 HUA va trött jag är idag! Körde Filip till bussen klockan sex och piggnade till så mkt att jag inte kunde somna om! Så då låg jag där och tänkte, som vanligt, och något helt random poppade upp i hjärnan på mig. Bebisar! De är fanemig överallt! Och jag tänker inte sitta här o var a en bebis hatare! Bebisar är ju faktiskt jätte söta små köttbullar! Men jag kan faktiskt inte förstå denna bebis hets, man sitter på bilddagboken och ser den ena minderåriga efter den andra, besatta att få barn, nu nu nu! Jag antar att det är en normal, mänsklig reaktion. Måste påminna mig själv att jag troligen är den onormala i denna situationen, då jag börjar tro att jag inte har någon biologisk klocka. Men varför vill man ha barn, när man fortfarande är barn? Jag har alltid vetat att barn inte är något för mig, och det VÄRSTA jag vet är när folk säger, "vänta du bara, när jag var i din ålder ville jag inte heller ha barn" och jag vet inte varför jag blir så förbannad då, men jag skulle kunna lappa till de när de säger så! jag är inte du!! Har vetat sen jag var nio. Kommer jätte väl ihåg, vi satt i en ring på golvet i klassrummet, det var lite ner släckt, nästan lite mysig stämning, tror det var höst. Fröken berättade hur bebisen växte i magen, och först var stor som en ärta och sen blev den som en melon, bla bla bla. Efter lektionen hasade jag mig ut i kapprummet, (kommer t.o.m ihåg var min jacka hängde XD) med en liten känsla av något jag inte kunde beskriva då, men nu vet jag av erfarenhet, att det var ngn form av ångest. Alla andra var eld o lågor Jag ska ha åtta barn o de ska heta Maja, Greta, Lotta, Hans etc etc etc. Samtidigt som jag tyckte det var väldigt fascinerande att en melon kunde växa i magen, så tyckte jag att hela processen var fruktansvärt äcklig. Men på den tiden var jag livrädd för att vara annorlunda, så jag skulle ha två barn, och de skulle hete Anna och Johan! Jag antog att det var något man skulle vilja när man blev vuxen, men se på, ju äldre jag blir, desto mindre vill jag det! Och det är inte själva ungen jag har problem med, antar att min problem med det är lite mer ytliga, men för mig är det helt enkelt inte värt det, att bli jätte stor i 9 månader, så stor att huden bokstavligt talat inte kan sträcka sig mer och magen spricker (!!) jag syftar på bristningar. Och sedan ligga i nio timmar värkar, och sedan ytterligare ett antal timmar, i den värsta smärta kroppen kan ta utan att svimma och på köpet spräcka muttan (vet att inte alla gör det men ändå)! Jag tycker det är helt, helt, helt, HEEELT sjukt! För att sen ta hand om en otacksam unge i 20 år.. Ne, jag ser inte hur det är värt det faktiskt! Speciellt inte när det redan finns så sjukt mycket barn där ute, i desperat behov av en förälder. Jag har hellre en svart unge! Massa mammor har sagt att de hellre är gravida än har ungen haha. Ja, det är lustigt var olika man kan vara. Tycker faktiskt stora gravid magar är riktigt äckliga! Men det är något som blivit bättre, i gymnasiet kunde jag nästan få panik av o se en höggravid kvinna Oo nu är det väldigt annorlunda, även om jag inte kan förstå det själv, så fattar jag att hon är överlycklig, så då är jag glad för hennes skull! Men sen samtidigt så tycker jag det är kul att ha barn runt mig, därför vill jag att syrran, eller mina närmaste vänner ska få barn snart, så jag kan få bli moster!!! Hahaha Jag vet inte hur jag blev så konstig. XD


Mer idag

Gråskalan Lollo, är mitt nya namn, jag gett mig själv. Svart linne, svart munktröja, grå mössa, grå o svart randiga byxor... suck, detta är varför jag behöver färgglatt hår!! Men tänkte piffa till mig med en ill rosa väska idag, och min döskalle ring, ich leibe!  Som sagt så var jag sjukt trött idag, så inga planer blev som de skulle -.- Ska iaf hämta en present till dosen och färga Hannas hår, skål!