the begining

Tjena! Då har jag också gått och gjort mig en blogg, det verkar så kul så jag tänkte att jag ger det en chans.

Lite snabbt om mig: Louise ström var namnet, jag är 22 år och växte upp i lilla Gislaved (happening!!). var tokig som liten o sprang mest runt och slog mig, men hade de fruktansvärt kul medan jag gjorde det. Hade en mycket bra barndom, det var la vid 13 års ålder det började gå utför. Det var då jag började bli seriöst vinterdeprimerad och familjesituationen hemma var mindre bra, old story,  orka gå in på det. kort sagt var det början på en 8 år lång depression. Åren i gymnasiet var värst! Min vinterdepression var värre än någonsin, hade utvecklat en rätt seriös insomnia och blev inte särskilt bra behandlad av "vänner" i skolan, och allt det medan allt fortfarande var åt helvete hemma. Det ledde till mycket ohälsosamt festande och självdestruktivitet (yep, im one of those) Träffade en kille, numera mitt ex. Han hjälpte mig helt sjukt mycket och för det är jag honom evigt tacksam. 2008 flyttade jag till honom och hans mamma i Torsås, som är mindre än Gislaved, och endast Gislaved bor kan förstå hur illa det är då. det fanns mycket trevliga människor men jag vantrivdes, hade inga vänner, och slösade bort ett år av mitt liv i det himla rummet. I september 2009 fick jag nog, så fem i sju på morgonen packade jag min väska o flyttade hem. Det var nog det bästa jag gjort. Det var första vintern jag knappt kände av min vinterdepression och jag kände att saker och ting höll på o förändras till det bättre. Någon gång i Maj gjorde jag slut med mitt ex, jag trodde jag behövde honom för att jag gjorde det för tre år sedan, men sanningen var att jag inte kom någonstans i det förhållandet. Det var rätt dramafritt och vi skildes som vänner. Nu var min plan att supa järnet och ligga runt så mycket som möjligt, ta igen ett år av mitt liv. Det gick.. sådär... med det! Det visade sig att "ligga runt" inte var min grej alls och redan två veckor efter uppbrottet träffade jag Honom med stort H. I början var mitt intresse endast vänskap, jag var nysingel o ville bara ha kul, så jag förneka länge några känslor för honom. Det tog tre månader och en random resa till Tunisien innan jag kände att jag ville mer, så efter en dag i Saharas öken frågade jag helt enkelt chans. "Får jag sova på saken?" skämtade han innan han sa: "Äntligen!" Så nu har man pojkvän igen och det är faktiskt så jag föredrar det.

Det är härifrån jag tänkte ta min blogg. har absolut ingen aning om vad som kommer hända här näst. med mig o Filip, jobb lr nu när vintern är på G igen.